Ni som läser min blogg ofta har säkert märkt att jag är lite besatt av en teveserie som heter RuPauls dragrace.
Eftersom jag känner en sån stark kärlek tänkte jag att ni kanske också är lite nyfikna på vad detta Rupauls drag race är? Let me tell you gurrl. Här kommer det stora RuPaul-inlägget.
She was the one backstabbing me, BEHIND MY BACK!
Den snabba beskrivningen av teveprogrammet är:
– En Amerikansk reality tv-serie där dragshowartisten RuPaul låter ett gäng dragqueens tävla om titeln The next drag superstar genom att delta i en mängd olika utmaningar. De visar även upp en specifik look på catwalken framför RuPaul och hans gästdomare. I slutet på varje program vinner en deltagare och och de två sämsta får tävla mot varandra i en mim och dansshow. En får stanna, en får sashay away.
En lekman skulle beskriva programmet som en blanding mellan Projekt runway (iom mentorrollen och att de får sy mycket outfits av knäppa material) och Top Model (pga mentorrollen och att de tävlar i att vara snyggast på tex fotograferingar etc) men det är dessutom en gnutta real housewives i det hela (pga dramat).
En typisk amerikansk realityserie då?
Eller inte.
Det jag älskar mest med RuPauls dragrace är, förutom alla g e n i a l a oneliners, det viktiga budskapet som alltid ligger i botten. RuPauls dragrace är ett tv-program om vänskap, utanförskap, politik, ideal, hat och utsatthet. Det är en lång dokumentärserie om mod och kärlek. Jag bölar så mycket när jag tittar på det här ibland alltså.
Det finaste är när deltagarna får göra om gamla homosexuella veteraner till sina pregnant drag moms och vi får höra berättelser om hur de fick kämpa som homosexuella i en homofobisk värld och bana väg för homo/bi/transpersoner idag.
Dragshowartisterna som medverkar är inte bara underhållande, de är tacksamma för att de har möjligheten att utöva sin konst, berättar generöst och lär mig om könstillhörighet, fackplacerande och inbyggda fördomar. De fuckar upp föreställningen om vad som är manligt, kvinnligt, sexualitet, viktigt och verkligt. De underhåller, komplicerar och problematiserar. De är såna jävla idoler allihop. Jag älskar deras pussypower!
Första gången jag såg RuPauls dragrace var på en bar i Berlin. Då visades programmet på storbildsskärm och alla skrek och vrålade. Det är så himla underbart när teve kan göra så med en. Alltså engagera!
Det är totalt omöjligt att inte få favoriter. Jag har en förkärlek till de som sportar vintage, har sjuk humor och är himla snälla.
Tex Bianca del Rio. Jag vill ju inte spoila något. Men hon är den roligaste under alla sju säsonger hittills.
Adore Delano är den coolaste och som jag vill vill vill bli absolut bästis med.
Hon har ingen stilkoll men man köper ändå allt.
Raja är en av de snyggaste tycker jag.
och Raja säger alltid så ärliga och fina saker.
Sharon Needles var min favorit, men sen har jag sett tveksamma saker hon gjort efter tävlingen och det är helt enkelt inte ok. Man kan bryta mönster utan att kränka.
Willam kan lära en ett och annat om att löneförhandla.
och Latrice Royale är en förebild för alla med dåligt självförtroende. Hennes skratt är också det bästa alla säsonger.
Fast Jinkx, åh Jinkx.
Jag älskar dig så mycket! <3<3<3
Just nu går säsong 7 i USA. Mina favoriter hittills är:
Trixie Mattel, Miss Fame och Max. Men också Pearl, fast mest out of drag:
för alltså <3!
Detta summerar min kärlek till RuPauls drag race. Har ni Netflix går det att se säsong 1-6 där. Men jag rekommenderar att börja på säsong 3, eftersom de två första är i så himla dålig kvalité. När man är hardcore sen som jag kan man gå varvet runt igen.
Det var allt!
En liten sak till bara.
Back rolls?!?! Puss!
My compleate geek RuPauls drag race post.